På den mäktiga bergskedjan Apenninernas sluttningar ligger den gamla staden Arpino. Här har man odlat oliver och fött upp får och getter i årtusenden. Staden är äldre än självaste Rom och bländande vacker där den klamrar sig fast på toppen av en bergsrygg. Arpino är en sagolikt vacker medeltida stad omgiven av olivodlingar och det var hit familjen Torstensson kom för drygt tre år sedan för att leta efter en liten olivgård att köpa.
Det är i Arpino du hittar det verkliga Italien långt bort från de stressande turiststråken men bara en dryg timmes bilresa till Rom, Medelhavet och skidliftarna. Pompeji ligger cirka två timmar bort. Olivodlingarna, restaurangerna, den hänförande utsikten och de trånga gränderna ligger utanför din dörr.
Drömmen om en olivgård i Italien hade funnits där länge. Familjen hade letat på internet och hittade en liten olivgård med ett bedårande vackert gammalt stenhus. Den lilla gården låg på Apenninernas sluttningar med hänförande utsikt över en dal precis i utkanten av Arpino.
– Till slut blev intresset för stort så vi tog oss ner till Italien för att titta på gården. Vi kunde ha köpt den osedd, så förtjusta var vi i denna lilla plats, säger Elisabeth. Vi fick kontakt med två mäklare som hjälpte oss, samma mäklare som idag blivit våra vänner och även samarbetspartners till vårt företag.
Vi reste runt och tittade på olika fastigheter men vi visste hela tiden att det var den första vi ville ha. Vad vi inte visste var omfattningen av renoveringsbehoven och vilken tid så många saker i Italien tar. Vi tog dit en besiktningsman som konstaterade att det gamla huset var sunt och välbyggt. Tjocka stenväggar på upp mot en meter höll innertemperaturen skönt sval på sommarens heta månader och bevarade värmen under vintern.
Huset har fyra rum och en köksdel. Ett va generösa rummen är ett före detta stall i den innersta delen av huset.
– Det vi föll för var att allt var helt i original. Det kändes lite som i ett kloster med de vitkalkade väggarna inomhus och rummens höga takhöjd. Det fanns även ett utekök med en pizzaugn och möjlighet att laga mat. Den här typen av utekök finns i flertalet hus i byarna runt Arpino och under delar av året blir terrassen och uteköket det mest använda rummet i huset.
OLIVGÅRD I 50-ÅRSPRESENT
Mikael hade på skoj sagt att han önskade sig en olivgård i Italien när han fyllde 50 år och han fick faktiskt det, säger Elisabeth med ett leende. Elisabeth köpte gården hösten 2019 och efter nyår slog coronapandemin till med full kraft i Italien.
– Vi hörde på nyheterna hur man staplade kistor med döda i kyrkorna då man inte hade tid och plats att begrava alla fort nog. Det var verkligen en osäker tid och i princip allt arbete på huset stannade av och vi kunde inte besöka Italien under en lång tid, förklarar Elisabeth. Så småningom gick det att köra bil genom Europa igen och familjen Torstensson kunde besöka sitt hus och renoveringsarbetet fortskred så sakteliga.
När vi köpte fastigheten var de mycket nergången och man hade använt uteköket för uppfödning av grisar, hönor och kaniner, säger Mikael.
– Vi röjde upp uteköket, renoverade taket, ugnen och skorstenen och drog ut vatten och avlopp och byggde en diskbänk av gammalt tegel som vi hittade. Även kökshoven i sten hittade vi i fastigheten.
Två stora kostnader var att bygga ett enskilt avlopp som man är tvungen att ha om man ska koppla på kommunalt vatten och den andra biten att göra om yttertaket.
– Vi fick plocka ner och rengöra det gamla enkupiga lerteglet panna för panna, byta de mindre takbjälkarna och lägga ny råspont och ett membran som ligger under teglet innan det rengjorda teglet lades tillbaka. Även skorstenen fick byggas upp helt igen då den rasade under renoveringsarbetet.
Inne i huset valde man att öppna en dörr till det gamla stallet för att få ett rum till. Man hittade även ett dolt rum som inte säljaren visste om. Det hemliga rummet blev köksdelen med ett vackert valv in till stallet som nu är en matsal med möjlighet att användas på flera sätt.
Från det gamla stallet med sin köksdel går en dörr rakt ut till den generösa terrassen mellan huset och uteköket. En terrass som skuggas av en pergola med vinrankor, citronträd och ett sharonträd. Här ifrån har man utsikt över dalgången och olivodlingen. Från terrassen går en stentrappa upp till parkeringen vid vägen som slingrar sig genom byn.
Husets innerväggar består till största delen av obehandlad puts, vilket ger en levande och harmonisk helhet. Vissa av väggarna är utan puts och låter stenarnas naturliga skönhet skapa fondväggar.
Golven är original i alla rum utom i köket och matsalen där man har gjutit ett betonggolv där det tidigare var spiltor och gödselrännor. Inredningen är sparsmakad och textilierna går i varma jordnära färger med inslag av gult. Allt inspirerat av husets ur- sprungliga färgsättning. Snickerierna som innerdörrar, lister och de vackra fönstren har kvar sin ursprungliga gulbeige färgton, de är helt i original och har en fantastisk patina.
– Det är omöjligt att återskapa verklig patina. Det där som ger en värdig skönhet och som vittnar om generationers liv och omsorg, säger Mikael.
Historiens vingslag är tydliga. Här har människor bott och odlat oliver, dadlar, citroner och granatäpplen i årtusenden och nu fortsätter familjen Torstensson den traditionen. Man har dock inga djur då man inte bor på den lilla gården året om.
Två personer som är födda i huset har varit på besök och de har uttryckt sin glädje över att svenskarna köpt huset och renoverat det grund- ligt med respekt för husets historia.
MARRAKESH OCH SIWAOASEN
Kranar, dusch och handfatet på badrummet är i mässing med handskuren dekor. De är importerade från Marrakesh. En stor del av husets in- spiration kommer från Marocko där familjen har tillbringat tid. En annan stor inspirationskälla är Siwaoasen i Libyska öknen som är en annan av familjens favoritplatser. Härifrån kommer mycket av färgskalan och den rustika inredningen.
Den vidsträckta dalen framför gården sträcker sig till horisonten och bryts endast i fjärran av bergstoppar beklädda av byar och små befästa städer. Hela området har en mångtusenårig historia. Strax utanför huset går en av romarrikets äldsta vägar, Via Latina.
På den vägen vandrade en gång Arpinos mest kända invånare; Marcus Tullius Cicero, Julius Cesars närmaste förtrogne och senare fiende. Cicero myntade bland annat uttrycket: ”Den som äger en trädgård och en boksamling saknar intet.” Det kan man ju hålla med om. Möjligen att man lägger till en olivgård vid en vacker dal söder om Rom.
